Så byggs ljuset i studion innan kameran slås på
Artiklar Ljussättning

Så byggs ljuset i studion innan kameran slås på

Ett arbetspass bakom kulisserna: hur vi sätter nyckelljus, fyllnadsljus och motljus på nyhetsbordet och jagar bort skuggor och hårda reflexer. Skrivet av ljudinstruktören som står bredvid.

Mattias Berglund 5 min lästid

Ljuset byggs före allt annat

Jag är instruktör i ljud, inte i ljus, men under kursens studiodagar står jag ofta bredvid Karin Östberg när hon sätter ljuset. Det första man märker är att ljuset inte kommer sist. Innan någon kamera slås på och innan en enda mikrofon hängs upp har nyhetsbordet fått sitt grundljus. Det är ingen slump. Ändrar du ljuset i efterhand rubbar du kamerans exponering och vitbalans, och då får kameraoperatören börja om. Därför går vi alltid i samma ordning: först ljuset, sedan bilden, sist ljudet.

De här höstveckorna är dagarna korta och studion saknar fönster, så vi arbetar helt med eget ljus. Det gör det enklare att vara systematisk. Karin börjar med att stänga av allt och tända en lampa i taget, så att eleverna ser vad varje enskild lampa faktiskt gör med ansiktet och med bakgrunden. Den som bara ser det färdiga resultatet förstår sällan varför bilden ser ut som den gör.

Nyckelljuset: en lampa som bestämmer allt

Nyckelljuset är huvudlampan, och den placeras lite åt sidan och snett ovanför den som sitter vid bordet. Karin ber alltid en kursdeltagare sätta sig på programledarens plats och sitta stilla medan hon flyttar lampan i små steg. Ett par decimeter åt höger och ansiktet får en skugga under näsan som ser ut som en mustasch. Ett par decimeter för högt och ögonen försvinner i mörka gropar. Det är detaljer som syns direkt på monitorn men knappt alls med blotta ögat.

Avståndet spelar roll. En lampa nära ger mjukt ljus som faller av snabbt, medan en lampa längre bort ger jämnare ljus men hårdare skuggor om den inte har diffusion. I våra övningar använder vi softboxar och ett diffusionsmaterial framför lampan för att mjuka upp kanterna. Målet är inte ett vackert porträtt i konstnärlig mening, utan en bild där tittaren ser personens ansikte tydligt utan att tänka på ljuset.

  • Sätt nyckelljuset först och ändra inget annat samtidigt
  • Flytta lampan i små steg och titta på monitorn, inte på personen
  • Kontrollera att båda ögonen har ett litet ljuspunktsglimt

Fyllnadsljus: att lätta på skuggorna utan att platta till

När nyckelljuset sitter blir ansiktets ena sida för mörk. Då kommer fyllnadsljuset in, en svagare lampa från andra hållet eller en reflekterande skiva som kastar tillbaka lite ljus. Här gör nybörjare ofta samma misstag: de gör fyllnaden för stark. Resultatet blir ett platt, skuggfritt ansikte utan form, och personen ser ut som en passfoto. Karin brukar säga att skuggan ska dämpas, inte raderas.

Hon visar skillnaden genom att dra ner fyllnadsljuset stegvis medan deltagarna tittar på bilden. Vid en viss punkt får ansiktet djup igen men detaljerna i den mörka sidan går fortfarande att se. Just den punkten är olika för olika människor, beroende på hudton, glasögon och hårfärg, och det går inte att läsa sig till. Det måste ses i en monitor.

Motljuset: det som skiljer personen från väggen

Motljuset sitter bakom och högt, riktat mot axlar och hår. Det ger en tunn ljuskant som lyfter personen från bakgrunden, så att en mörk kavaj inte flyter ihop med en mörk vägg. I en nyhetsstudio ser tittaren sällan motljuset medvetet, men saknas det känns bilden instängd och tråkig.

Det vanligaste felet är att lampan hamnar för rakt bakom. Då blänker den i kameran eller lyser rakt in i linsen, och du får ett dis över hela bilden. Vi flyttar den därför något åt sidan och skärmar av med klaffar på lampan. Sedan ser vi till att motljuset inte träffar bordet, för där blir reflexerna värst. En glansig bordsskiva kan kasta tillbaka ljuset rakt in i kameran om du inte tar hänsyn till det.

Reflexer, glasögon och bordsytan

Hårda reflexer är det som tar mest tid i verkligheten. Glasögon, en blank slips, en skinande panna eller ett lackat bord kan förstöra en annars fin bild. Lösningen är nästan alltid liten: höja eller sänka en lampa, vinkla ansiktet en aning, eller byta ut en blank bordsskiva mot en matt. Karin låter eleverna jaga reflexerna själva i stället för att ge färdiga svar, eftersom varje person och varje studio beter sig olika.

Som ljudinstruktör ser jag också hur ljuset hänger ihop med mitt eget arbete. Lampor hänger i stativ och tar plats där jag vill ha mikrofonen. En mikrofon på bomstativ kan kasta en skugga i bild om den hamnar fel i förhållande till nyckelljuset. Vi ställer därför ofta ljus och ljud till rätta tillsammans, ett litet kompromissande som ingen lärobok riktigt förbereder en på.

  • Byt blank bordsskiva mot matt när det går
  • Vinkla ansiktet lite i stället för att flytta hela ljussättningen
  • Kontrollera mikrofonens skugga från nyckelljuset

Det mesta av ljussättning är väntan och finjustering. Man flyttar en lampa en centimeter, tittar, flyttar tillbaka. Eleverna blir ofta förvånade över hur lite som händer på ytan men hur mycket som förändras i bilden. Det är också därför vi har tid avsatt för att prova själva vid studion, med stativ och lampor i handen, snarare än att bara titta på.

Och ibland blir det fel. En lampa tål inte att flyttas, en kabel räcker inte, en deltagare glömmer att slå av en gammal lampa. Då löser vi det tillsammans, och det är nästan alltid där man lär sig mest. Ljuset blir bättre av att man förstår varför det blev dåligt.

Bra ljus i en nyhetsstudio är sällan spektakulärt. Det är en ordnad följd av små val: nyckelljus först, fyllnad med måtta, ett motljus som lyfter personen och en kontroll av reflexerna. Den som får prova själv med lamporna i handen förstår snabbare än den som bara läser. Kom gärna till studion och se hur det går till, så får du själv känna på stativen.

Fler artiklar att läsa