Börja med få lampor och välj dem med omsorg
När nybörjare kommer till ljuspasset i kursen Ljussättning i studio har många en bild av att mer ljus ger bättre bild. Jag brukar göra tvärtom och börja med tre lampor: en för nyckelljus, en för fyllnad och en för motljus. Med bara de tre går det att bygga ett porträtt som fungerar både vid intervjustolen och bakom nyhetsbordet, och du ser tydligt vad varje lampa gör.
Vi använder främst LED-paneler med reglerbar ljusstyrka och ljusfärg. De blir inte lika varma som gamla glödlampor, vilket märks när en övning pågår i en timme och den som sitter modell inte ska bli svettig. Dessutom går det att ställa in en färgtemperatur som passar kamerorna, så att huden ser likadan ut från en bild till nästa.
Själva lamporna är sällan det viktiga. Det som avgör resultatet är hur de placeras, hur mjukt ljuset är och hur det skärmas av från bakgrunden. Därför lägger vi tid på stativ, armar och klämmor lika mycket som på själva armaturen.
- Nyckelljus: huvudkällan som formar ansiktet
- Fyllnadsljus: mjukar upp skuggorna på motsatt sida
- Motljus: skiljer personen från bakgrunden
Diffusion: det som gör ljuset mjukt
Ett hårt ljus ger skarpa skuggor under näsan och hakan och blanka reflexer i pannan. Det mest använda hjälpmedlet i studion är därför diffusion, alltså ett material som sprider ljuset innan det når personen. Softboxar, ljuslådor med duk framför lampan och frostade ramar fyller samma funktion på olika sätt.
Ju större diffusionsyta i förhållande till personen, desto mjukare blir ljuset. Det märks tydligt när vi flyttar en softbox från två meters avstånd till en halv meter: skuggkanterna blir mjukare och ansiktet får en rundare form. Vi låter kursdeltagarna prova själva, för skillnaden går att förklara men syns bäst på monitorn.
Diffusionsduken blir smutsig och gulnar med tiden, så vi byter den när den börjar påverka färgen. Det är ett litet underhåll, men det hindrar ett ljus som annars skulle lutat åt grönt eller gult utan att någon förstår varför.
Reflexskärmar, flaggor och vita ytor
Inte allt ljus behöver komma från en lampa. En vit skiva eller en reflexskärm placerad nära personen studsar tillbaka ljus mot skuggsidan och fungerar som ett billigt fyllnadsljus. I kursen använder vi ofta en enkel vit skumplatta, eftersom den är lätt, går att flytta med en hand och ger ett neutralt ljus.
Det motsatta verktyget är flaggan, en svart eller mörk skärm som stoppar ljus. Med en flagga kan du hindra att nyckelljuset når bakgrunden eller att motljuset slår rakt in i kameralinsen. Den som lär sig använda flaggor får ofta en renare bild än den som försöker lösa allt genom att flytta lamporna.
Vi går också igenom hur glasögon, blanka bord och ljusa skjortor beter sig i studioljus. En liten vinkling av lampan eller en sänkt ljusstyrka löser oftast det som först ser ut som ett stort problem.
- Vit platta: mjuk fyllnad utan extra lampa
- Svart flagga: stoppar spill och reflexer
- Matt bordsduk: minskar blänk på nyhetsbordet
Mät ljuset i stället för att gissa
Ögat anpassar sig snabbt, så en studio kan se väl belyst ut även när kameran får för lite ljus. Därför använder vi kamerans monitor och en vågformsvisning när den finns tillgänglig, och ibland en handhållen ljusmätare. Då går det att jämföra ljuset på ansiktet med ljuset på bakgrunden i stället för att lita på känslan.
En tumregel vi arbetar med är att nyckelljuset ska vara märkbart starkare än fyllnaden, så att ansiktet behåller form, men inte så mycket att skuggsidan blir svart. Hur stor skillnaden ska vara beror på programmet. Ett allvarligt nyhetsinslag tål mer kontrast än en lättare morgonsoffa.
Kontrollera alltid ljuset med den person som faktiskt ska sitta där. En stand-in i samma längd och med liknande hudton är bättre än en tom stol, och kursdeltagarna turas om att fylla den rollen.
Så går ett ljuspass till i kursen
Vi börjar med att rigga nyckelljuset ensamt och titta på bilden. Därefter läggs fyllnaden till, sedan motljuset, och efter varje steg stannar vi upp och diskuterar vad som ändrades. Det gör att du kan koppla varje effekt till en enskild lampa, och att du senare kan felsöka en bild du inte själv ställt in.
Sedan flyttar vi till nyhetsbordet, där två eller tre personer ska ljussättas samtidigt utan att de kastar skuggor på varandra. Här övar vi att tänka på hela setet: bord, bakgrund och golv, och hur kamerorna ser dem från olika håll.
Passet avslutas med att deltagarna rigga om och ta ned allt. Att hantera stativ, kablar och varma lampor säkert hör till yrket, och vi går igenom hur vi bär, lägger och rullar upp utrustningen så att den håller länge.
Underhåll och säkerhet runt lamporna
Ljusutrustning står sällan stilla. Stativ flyttas, kablar dras över golvet och armar dras åt och lossas många gånger per dag. Vi kontrollerar därför att vingskruvar sitter fast, att sandsäckar ligger på stativens fötter och att kablar tejpas eller läggs i kabelrännor där folk går.
Elektrisk säkerhet är lika viktigt. Vi drar inte fler lampor på en grupp än den klarar, och vi byter en kabel med skadad isolering direkt i stället för att vänta. Instruktörerna visar hur du läser av märkningen på en armatur och räknar ut ungefärlig belastning.
Små rutiner före och efter varje pass gör att utrustningen fungerar när det gäller. Det är samma tänkande som gäller i en nyhetsstudio före en livesändning, och därför tränar vi det redan här.
- Sandsäck på varje tungt stativ
- Kontrollera kablar och kontakter före pass
- Låt lamporna svalna innan de packas undan
Bra studioljus byggs av få och väl valda verktyg: några lampor, diffusion, en vit platta och en svart flagga, samt vana att mäta i stället för att gissa. Det är de metoderna vi återkommer till i ljuspasset, och de fungerar lika bra i en liten studio som i en större. Börja enkelt, ändra en sak i taget och titta på bilden efter varje förändring.